När vi gav oss iväg på fredagseftermiddagen hade vi ingen aning om vart vi skulle, bara att resan skulle gå i sydlig riktning, mot Medelhavet. Vi hade fyra veckors semester framför oss och en alldeles ny KABE Royal 520 bakom bilen. Då behöver man inte veta exakt vart man är på väg, och det är just det som gör husvagnslivet så härligt och spännande!
Vi tog färjan till Helsingør och fortsatte söderut. Strax innan det blev mörkt kom vi till den stora rastplatsen vid Farø-broarna. Där stod redan många övernattande semesterfordon, men vi hittade en riktig fin plats och somnade gott till det rogivande dunket av alla långtradare som passerade på bron ovanför. Visst är det lite skumt att det kan vara så mysigt med vägljud när man själv befinner sig på resa. 05.00 vaknade vi pigga och utvilade och kunde ta en tidig färja från Rødby till Puttgarden. Redan vid åttatiden på lördagsmorgonen var vi i Tyskland. Cirka 30 mil norr om München lämnade vi motorvägen och körde mot den lilla orten Issigau, där vi sett en campingmarkering på kartan. ”Slottscampingen” i Issigau visade sig vara ett riktigt charmigt ställe. Ägarna drev också en restaurang där vi kunde njuta av god lokal öl och vällagad mat till väldigt måttliga priser. Hela miljön var som ett museum, med gamla rustika möbler, medeltida rustningar och vapen på väggarna. Precis som så många andra städer i den här delen av Tyskland hade Issigau en gång blivit nerbränt av svenskarna. Men vi kände oss välkomna ändå.
Vid frukosten nästa morgon bredde vi ut kartorna på bordet och övervägde om vi skulle dra österut mot Kroatien eller västerut till franska Rivieran. Vi kunde fortfarande inte bestämma oss, så nästa delmål blev Gardasjön i norra Italien. Där kunde vi fundera i lugn och ro och ända ha alla möjligheter kvar. Senare samma dag hade vi passerat Alperna och tagit oss till Lasize, vid södra Gardasjön. Snart hängde badkläderna på tork, den första middagsdisken var avklarad och vi gick ner till stranden för att spela lite boule. För bara två dagar sedan hade vi varit på jobbet. Nu kändes det helt naturligt att strosa omkring i shorts och ha italiensk sand i badtofflorna. Tänk vad fort man kan anpassa sig. Det är otroligt vackert vid Gardasjön. Den norra delen av sjön är smal och omgiven av höga berg. Den södra delen breder ut sig mot de bördiga norditalienska slätterna. I Gardaområdet får man mycket Italien på en gång. Här finns goda viner, underbar mat, mysiga gamla städer, historia, kultur och naturupplevelser.
Vi badade, solade och kopplade av. En förmiddag åkte vi till Sirmione, en medeltida stad med smala gränder som ligger på en halvö. Allra längst ut finns ruinerna av ett romerskt palats. På onsdagen gick vi på marknad i Lasize. Nästa dag spelade vi golf. Plötsligt hade det gått en hel vecka och vi hade fortfarande ingen aning om vart vi skulle åka. Vi beslutade oss för att stanna ytterligare några dagar och passa på att uppleva en operakväll i Verona. Maken och jag är inga operafantaster, men det visade sig att en av de riktigt stora stjärnorna, som till och med vi kände till, stod på scenen i den antika amfiteatern. Det blev en oförglömlig kväll med Placido Domingo och Verdis Nabucco. Kvällen var varm och med stjärnorna som tak över den vackra arenan kändes det som de hebreiska fångarnas kör hade kraften att höras ända till Rom.
Efter tio sköna dagar vid Gardasjön kändes det inte längre så angeläget att komma till Medelhavet. I stället körde vi norrut, till Österrike. Vårt nästa resmål bjöd på återseendets glädje. Vi räknade ut att det var 25 år sedan vi besökte den lilla österrikiska staden Unterach vid Attersee allra första gången. Det brukar gå några år mellan varven, men det är alltid lika trevligt att återvända och upptäcka att det mesta är sig likt. Campingen drivs alltjämt av frau Sperr som skickar julkort till alla sina gäster varje år, sjön är lika klar och turkos som vanligt och bergen blir fortfarande pastellfärgade i solnedgången. Är man i Alperna på sommaren ska man absolut prova på lite vandring. Det finns gott om vandringsleder överallt, med olika längd och svårighetsgrad. Vi brukar nöja oss med halvdagsturer, så att man hinner tillbaks till husvagnen i god tid innan det mörknar. Den här gången tog vi oss upp till en alpäng med betande kossor och en hytta som vi vet serverar mustig och god gulaschsoppa. På vägen ner kunde vi se sjön och campingen som en miniatyrvärld under våra fötter. Jag kände mig extra spänstig eftersom jag hade köpt ett par äkta lederhosen som skulle invigas. De var faktiskt oväntat sköna att ha på sig. Nu får jag ägna resten av livet åt att gå in dem på riktigt.
Vi bestämde oss för att göra ett besök i Prag på hemvägen. Med hjälp av Internet hittade vi en stadsnära camping och med ytterligare hjälp från vår GPS lyckades vi ta oss dit också. Caravan Camping ligger på en smal ö i Donau. Den är en liten och enkel, men med bra läge. Vi tog cyklarna på kvällen för att se oss omkring. Prag är verkligen en vacker stad med alla sina broar, torn och pampiga byggnader. Men det är en populär stad att besöka och precis som alla andra turister trängdes vi vid Karlsbron och i de gamla kvarteren. Nästa morgon köpte vi ett dygnskort för kollektivtrafiken och gav oss iväg med spårvagnen. Vi började med att kika på slottet och klostret som ligger på en höjd med fin utsikt över staden. Sedan tog vi ytterligare en promenad över Karlsbron. Det var fortfarande förmiddag och betydligt mindre folk än vad det hade varit kvällen innan. Ett gott råd är alltså att vara morgonpigg när man besöker Prag under högsäsong. På kvällen satt vi i stillheten utanför vår husvagn och drack god tjeckisk öl och tittade på båtarna som passerade på floden. Vi ställde väckarklockan på ringning för att kunna ta oss ut ur Prag tidigt nästa morgon, innan trafiken skulle bli för intensiv. Trots att vi följde skyltningen kändes det som vi var inne och körde på nästan alla de gator där vi tidigare hade promenerat. Okej, vi körde inte över Karlsbron, men det var ändå tur att det var tidig morgon när vi drog vår KABE genom Prags innerstad. Det måste ha funnits en annan väg!
Vår fortsatta färd visade sig följa samma tema. Jag hade kommit på att vi kunde köra in i något pittoreskt litet samhälle för att köpa genuin tjeckisk öl. Resultatet blev flera timmars felkörning på den tjeckiska landsbygden, på vägar som stundtals inte var ett dugg bredare än vår husvagn. De pittoreska samhällena lyste dock med sin frånvaro. När vi till sist anade motorvägen i fjärran visade det sig att vi var tvungna att passera en järnvägstunnel med tvivelaktig höjdmarkering. Eftersom tunneln var välvd var den högst i mitten. Sagt och gjort. Maken följde mittlinjen och styrde in i tunneln medan jag sprang bakom för att kontrollera att vi hade både luftkonditionering och TV-antenn i behåll på husvagnen när vi kom ut på andra sidan. Sedan blev det raka spåret till motorvägen. Vi fick faktiskt med oss lite tjeckisk öl innan vi passerade gränsen till Tyskland. Fast det enda vi hittade var helt vanlig standardöl från en helt vanlig Lidlbutik. Men oj, så gott den smakade när vi kommit hem och tänkte på hur vi hade kämpat för att få tag på den.
Jag tog ett kvällsdopp i Östersjön och sedan köpte vi rökt fisk i campingens eget rökeri. Innan vi somnade kunde vi konstatera att första sommaren med vår nya KABE hade blivit väldigt trevlig och innehållsrik, så här långt, trots att vi aldrig hade lyckats bestämma oss för vart vi skulle åka.
