Det lär finnas drygt 9000 campingplatser i Frankrike. Vi besökte några av dem under vår resa från kust till kust. Att åka ”Frankrike runt” med husvagn innebär omväxling och massor med spännande upplevelser: Storslagna vyer, idylliskt stadsliv, levande historia, god mat och sköna bad. Ofta alldeles utanför husvagnsdörren.
Vi började dock med några dagar i Brügge, i Belgien. Där finns en välordnad stadscamping några kilometer utanför ringmuren. Medeltidsstaden Brügge är en äkta vykortsstad fylld med pittoreska gamla hus, vackra torg, slingrande gator och kanaler.
Innan vi åkte vidare gjorde vi en utflykt till de vidsträckta sandstränderna vid Oostende. Efter bara någon timme på den blåsiga stranden hade vi lyckats skaffa oss sommarens första solbränna utan att egentligen fatta hur det gick till. (Vem tänker på solskyddsfaktor i Belgien?) På kvällen kokade vi färska musslor, kryddade med rosmarin som växte på campingen, och avnjöt en mustig Leffe Blond med Frankrikekartan uppslagen på bordet. Semestern hade börjat!
Resan fortsatte i riktning mot sydväst över Pont de Normandie, den storslagna bron över Seines inlopp. Framåt kvällen rullade vi in i Arromanches vid den normandiska kusten, där de allierade landsteg den 6 juni 1944. Campingplatsen ligger mitt i det lilla samhället, med den historiska stranden nedanför.
Kuststräckan är full av minnen från D-dagen. När solen skiner och havet glittrar är det svårt att föreställa sig det som hände då. Det var ju samma hav och samma sol. Men krigskyrkogårdarna talar sitt tydliga språk och landskapet bär fortfarande djupa spår av granatnedslag. I kullarnas skyddsvärn står de rostiga kanonresterna.
Vi passade också på att besöka Bayeax för att titta på den 70 meter långa broderade bonaden som mycket detaljrikt berättar historien om Wilhelm Erövraren och slaget vid Hastings. Jag kunde minnas bilder av Bayeax-tapeten från mina gamla skolböcker och att se de drygt 900 år gamla broderierna i verkligheten var fascinerande.
Nästa anhalt på vår franska rundtur blev Bretagne. Av en ren tillfällighet hittade vi den kommunala campingplatsen cirka sju kilometer utanför Saint-Malo. Här fick vi en plats med vidunderlig utsikt, alldeles nära klippkanten och kunde höra vågorna slå när vi somnade i vår husvagn på kvällen. Vi kunde också höra hur vinden drog och slet i vårt förtält och började så smått ångra valet av lättviktsstativ i glasfiber. Men både stativ och tältduk stod pall och vi njöt fullt ut av några havsnära dagar med friska bad i viken intill. En vik som ändrade utseende snabbare än våra badkläder hann torka, när tidvattnet höjde eller sänkte vattennivån med drygt tio meter.
En kväll kom en mobil pizzabagare på besök till vår camping och vi köpte härliga nygräddade pizzor, direkt från stenugnen i den specialbyggda minibussen. Ungefär som att köpa glass från glassbilen därhemma.
Saint-Malo är en vacker gammal hamnstad med ringmur. Här finns trevliga restauranger och butiker och staden är en populär turistort. Det finns flera färjelinjer som utgår från Saint-Malo, bland annat till England och Jersey. Några mil österut ligger Le Mont Saint Michel, den märkliga klippön med sitt kloster som ser ut att flyta bort i Engelska kanalen varje gång tidvattnet rullar in. Det är en magisk känsla att närma sig klippan, som syns miltals ifrån land och sticker upp som en jättelik tårta ur havet.
Vi drog vidare söderut. Det var snart mitten av juli och det började bli ganska mycket trafik på vägarna. Alla verkade vara på väg till Atlantkusten, precis som vi. Eftersom det var köer på motorvägen slingrade vi oss fram med hjälp av GPS:en på småvägar genom sömniga små byar med stängda fönsterluckor.
”Den stora finessen med husvagnslivet är att du aldrig behöver stanna en dag längre än du själv vill.”
Till sist nådde vi ut till Royan, en kuststad som visade sig vara fullständigt igenproppad av bilar. Vi försökte ta oss till en campingplats, men fastnade med vårt ekipage i en helt omöjlig situation på en smal tillfartsgata där vi mötte en stor husbil mellan raderna av parkerade bilar. Ingen kunde komma någon stans och trafiken tryckte på, både framifrån och bakom oss. Enda chansen var att backa ut på huvudvägen, samma väg som vi kommit. Det blev min uppgift att springa ut och ställa mig i korsningen och med minimala kunskaper i det franska språket tala om för kön av tutande bilister att de borde flytta på sig.
Vi stannade två nätter på en helt okej camping en bit utanför staden, men saknade redan lugnet och den avslappnande atmosfären vi upplevt i Normandie och Bretagne.
Den stora finessen med husvagnslivet är att du aldrig behöver stanna en dag längre än du själv vill. Vi hade inget planerat i förväg och satt på kvällen med kartan och ett glas Calvados i ljuslyktans sken och bestämde oss för att styra mot Medelhavet. Sagt och gjort. Nästa dag såg vi skyltar med klassiska ortsnamn som Cognac och Bordeaux passera i ett makalöst vackert odlingslandskap och beslutade att svänga av där en annan gång.
Kvällen före franska nationaldagen rullade vi in i Valras-Plage, en badort där vi varit med våra barn 10 år tidigare. Familjecampingen vi bodde på den gången var fullsatt, men vi hittade en enkel men prydlig camping alldeles intill. Här fanns ingen pool och ingen kvällsunderhållning, men vem behöver det när badstranden ligger på flipflop-avstånd från husvagnen och du befinner dig i ett land där maten är halva nöjet?
En sen eftermiddag tog vi bilen till ett ställe med gatuförsäljning av skaldjur. Vi lastade in en enorm foliebricka med räkor, krabba, ostron och olika sorters musslor, vackert upplagt på en bädd av is och stannade vid ett närliggande boulangerie för att köpa bröd. Ingen lyxrestaurang i världen kan konkurrera med en minnesvärd måltid i förtältet!
Hemfärden gick utmed floden Rhône. Det är lätt att hitta campingplatser i Frankrike om man lämnar motorvägarna och håller utkik efter campingskyltarna. De kan leda till ett riktigt guldkorn. På så vis hamnade vi i Tournon och fick en vacker övernattningsplats, mitt i den gamla staden, med floden som närmsta granne.
Nästa kväll hade vi kommit fram till Rhenfloden. Vi var fortfarande kvar i Frankrike men kunde se Tyskland på andra sidan vattnet. Här bodde vi på en lantgård som hade gjort en idyllisk camping av sin fruktträdgård. I Hildesheim fick vi en stor gräsplan nästan för oss själva vid ett friluftsbad som också fungerar som campingplats. När husvagnen var på plats tog vi cyklarna och gjorde ett besök i centrum. En kall tysk öl på en uteservering fick utgöra slutklämmen på vår resa. Nästa dag skulle vi vara hemma igen, om allt gick bra. Och det gjorde det.
Vi kom lyckligt hem efter drygt tre veckor, cirka 500 mil och 10 campingplatser – alla med sina olika karaktärer, för- och nackdelar. Vår KABE Briljant gick som på räls och vi hade fått uppleva ytterligare en härlig och innehållsrik husvagnssemester i Europa. Vilken tur att det snart är sommar igen!
Reseberättelse AV Carina Lundeholm
